Drömmen om artistvärlden fanns fortfarande då Zarah och Nils Leander gift sig och på prästgårdsdasset i Risinge prästgård, kunde hon krypa undan och öva kupletter.
Hon skaffade noterna till ”Vill ni se en stjärna” och sjöng av hjärtans lust, för hon hade fått veta att Ernst Rolf skulle komma till Norrköping i oktober 1929 och tanken var att hon då skulle provsjunga för honom.
Zarah övade på dasset, åkte till Norrköping på enkel biljett, eftersom hon inte hade råd med tur och retur. Hon provsjöng för Rolf och fick engagemang på 15 dagar och den 27 oktober 1929 gjorde hon scendebut i Borås och därifrån fortsatte turnén, berättar hon i sina memoarer.
Hon debuterade inför Stockholmspubliken i januari 1930 i revyn ”Det glada Stockholm”.
Gösta Ekman satte strax efter upp Den glada änkan på Konserthusteatern i Stockholm och Zarah fick rollen som Hanna Glavari. Hon hade då redan mött Karl Gerhard som hon blev mycket god vän med och han blev den som ”fostrade och vårdade henne” enligt henne själv.
Nyåret 1931 fick Zarah anbud att göra film vid SF ”Dantes mysterier”. Hon skulle spela ung vacker häxa som sjöng. Hon tog rollen, då barnen skulle ha vinterkläder och hon själv en ny kappa, berättar hon.
Zarah fick chansen att spela operett mot Max Hansen i Wien 1936 och tyskarna fick upp ögonen för henne. Man letade efter någon som kunde efterträda Marlene Dietrich som hade lämnat landet. Man letade också efter en ny Garbo, en tysk Garbo.
Under tiden i Wien fick Zarah erbjudanden från Hollywood, Paris och London. Hon och maken Vidar tvingades till mogna överväganden och ställningstaganden. Hon skriver i sina memoarer: ”För det allra första skulle jag inte arbeta för långt hemifrån det vill säga Sverige och barnen. Redan efter fjorton dagar i Wien hade jag börjat längta hem och det har jag fortsatt med sedan dess, den 15 augusti 1936. Hellre London än Hollywood, hellre Berlin än London – det var vår tanke.” Hon valde Tyskland och skrev kontrakt med filmbolaget Ufa i Berlin i slutet av 1936.
En av anledningarna till att hon inte stannade i Wien, var att hon hade haft ett kontrakt som gav henne 50: – om dagen och hon ville inte en gång till göra tjänst som guldgruva för teater- och filmdirektörer utan att ha rimlig part i utdelningen, berättar hon.
Hon blev en firad stjärna i Tyskland och hon spelade in många filmer och sjöng in skivor under sina sex år där 1937 – 1943.
Sonen Göran berättar i en tidningsartikel: Hennes huvudsaliga umgänge i Berlin bestod just av konstnärs- och branschkollegor, ibland också från Sverige, då de återkommande arbetade i Tyskland.
Många ville ha hennes hjälp att ordna jobb i Tyskland, men det var inte lätt då det fordrades arbetstillstånd. Zarah fick söka det inför varje film hon spelade in. Det sades att om hon gick med i facket skulle hon slippa söka detta, men hon nekade, eftersom det kunde betyda att hon skulle bli medlem i nazistpartiet.
När Zarah kom hem till Sverige 1943 blev hon dödförklarad som artist i Sverige p.g.a. sin vistelse i Tyskland.
Hon var arbetslös fem år efter kriget innan hon med en konsert på Konserthuset i Stockholm i september 1949, startade ett nytt kapitel i sitt liv, som hon berättar i sina memoarer. Innan dess hade hon gett en konsert i Malmö den 5 augusti och hade då också mottagits mycket väl av publiken.
Därefter återvände hon till scenen bl.a. i Tyskland och på många andra scener världen över.
Under hennes karriär blev det 14 stora filmer och två mindre i Tyskland under tiden där och tre filmer i Sverige på 1930-talet, samt en mängd skivinspelningar i Sverige och i Tyskland, närmare bestämt 440 stycken.
Den film som hon själv var mest nöjd med, var Heimat som spelades in i Tyskland 1938.
”Madam Scandaleuse” var den första musikalen som sattes upp i Tyskland efter kriget, året var 1958 och i den medverkade Zarah. Det blev succé, man spelade i Hamburg, Munchen, Wien och Berlin m.m. och en gång ropades Zarah in 46 gånger efter föreställningen.
Makarna gjorde ett antal framträdanden i svensk och tysk TV under 1970-talet.
Paret Leander – Hulphers gjorde sin sista turné i juni 1978 i Tyskland.
När Arne hade avlidit i Stockholm i juli 1978 efter ett uppträdande på Gröna Lund, skulle Zarah medverka i ”Sommarnattens leende” i Stockholm samma år, men efter fyra veckor fick hon en hjärnblödning och därmed var hennes liv på scenen över.